Kungligheter och grobianer....

För måååånga år sedan, när jag och systern var små och söta hände det sig att dåvarande kungen hade den stora vänligheten att besöka "vår" ö. På den tiden fanns det ingen asfalterad bro att fräsa över på i limousine med tonade rutor, och SÄPO hack i häl... Man fick snällt ställa sig i kö för färjetransport de 7 kilometerna över sundet. Kommer fortfarande ihåg tången som farbrorn (det var alltid en farbror) klippte biljetterna med.....
När det kommer kungligheter måste man ha en välkomstkommité som storstilat tar emot med pompa och ståt.
Manskören var på plats och sjöng för full hals. Systern och jag hade rosetter i håret och blombuketter i händerna, redo att niga fint för farbror Kungen. Allt hade varit frid och fröjd om det inte var för den tredje personen som skulle trängas med oss framme vid kajkanten...
Någon hade bestämmt att det inte räckte med två nyskrubbade, rosettprydda töser! Det skulle vara TRE!!!!
Kommer inte ihåg vem nummer tre var. Det enda jag minns var att; -Henne tänkte i alla fall jag INTE stå nära. Förmodligen hade hon aldrig gjort en fluga förnär. I alla fall inte MIG, men skit samma. Hon var en inkräktre av värsta sort.
Mamma försökte tvinga mig på ett sätt som inte visade hur rasande hon var över mitt beteende, att ställa mig där jag SKULLE stå. Men varje gång hon backade flyttade jag mig raskt bort ifrån "grobianen", så långt det gick.
Kungen kom, fick sina blommor, lyssnade på kören och for till vart vet jag!!??
Tidningen fotade flitigt och dagen efter fick jag till min förfäran se syrran och "grobianen" i tidningen. Men jag då?????
Jag hade ställt mig så långt ifrån (simmat ur bild), så var det med det.
Det var priset jag fick betala för den tjurskalligheten!
Skit samma.....
Ha en bra kväll och ät mycket godis!!!! /K