Tankar från soffkanten...

Tänk så många kvinnor som får stå tillbaka för sina män när de ska göra karriär. Fast vi lever på 2000-talet!? Man börjar ju undra..
De sätter sina egna ambitioner på sparlåga för att försörja sin studerande och sedermera jobbsökande man under de första hund-åren av karriären.
Sen blir de dumpade när pengarna börjar trilla in.
-Hej då, nu sticker jag med implantat-stinna Ulla-Bella med blonderat hår och "Kalle-Anka" läpparna... See you later alligator!
Sen står man där med skägget (det har jag redan förklarat att man får med stigande ålder. Även vi kvinnor..) i brevlådan. Vad var det som hände med livet, drömmarna, familjeliv, weekend-resor för shopping till Milano (som han storsint lovade) osv...
Men kom ihåg att man aldrig ska ångra något. Det lönar sig föga! Men man kan ta lärdom av sina misstag. Ofta lättare sagt än gjort. Sanna mina ord!!

Men man ska inte gnälla om man inte gör något åt situationen. Gnäller man BARA så är det inte tillräckligt dåligt.
Likadant fungerar det på vilket företag som helst. Man får oftast bara precis tillräckligt betalt för att inte sluta.
-Det var en gång en hund som satt och gnällde på trappan dag ut och dag in. En man gick förbi och frågade ägaren; -Varför gnäller din hund varje dag?
-Han sitter på en spik, svarade ägaren.
-Varför flyttar han sig inte, frågade mannen?
-Det gör inte tillräckligt ont.....

Lite att tänka på damer och eventuella herrar!
Kramar en fredag! /K