Igår var en sorgens dag.... Två personer valde att självmant avsluta sina liv här i närheten. En ung flicka (16 år) hängde sig på förmiddagen på toaletten på äldste sonens skola. Kan bara i min vildaste fantasi föreställa mig hur hennes familj och två syskon mår nu.
Den andra var en för mig okänd person, som valde att hoppa från Ölands-bron.
E (sonen) trodde att hon blivit mobbad, men har själv aldrig sett något. Hoppas att hennes mobbare/mördare mår fruktansvärt dåligt nu. Det finns inga ursäkter att förpesta vardagen för någon. Vet att det även förekommer i vuxenlivet.... Tänk att en del människor tar sig rätten att döma och vara elaka? Men det enda rättvisa är att allt kommer igen! What goes around, comes around.. Även om det inte sker direkt, så förr eller senare får de sitt straff!
Kommer ihåg när mamma dog för snart 7 år sedan.. Man var så fylld av sorg, man förstod inte att livet runt omkring kunde fortsätta som om inget hade hänt. Människor skrattade, människor lyssnade på musik, människor lekte osv...... Till och med fåglarna kvittrade och löven började knoppas på träden.
Men så är det ju. Ett evigt kretslopp....
Lärdom: Skydda och försvara de svaga! (innan det är för sent)
8 kommentarer:
Fyyyyy så hemskt.
Och vad häligt att du skriver att du var förundrad över fågelkvittret.
Exakt så var det nämligen när min syster dog 1998.
Jag stod och tittade ut genom fönstret på radiumhemmet(karolinska) strax efter hon tog sitt sista andetag och fattade inte hur bussar kunde gå...människor skrattade osv.
Så jag fattar din känsla.
kram
Tack...
Vilken tragisk dag.
jag upplevde samma sak när pappa dog. Det kändes som att sitta i en glasbubbla & titta ut. Det var helt surrealistiskt. Och inne i bubblan var det bara ett enormt kaos.
/C
Fy vad sorgligt att en ung människa vill ta sitt liv.
Om hon nu mådde dåligt pga av mobbing, hoppas jag verkligen mobbarna får igen någon dag.
Mina tankar går till familjerna som drabbats hårt.
Kram Y
Usch, Per berättade när han kom hem igår... Är det ngn vi känner???
Själv läste jag nyss på ett hundforum där jag häckar ibland, att en av medlemnmarna precis förlorat sin ena dotter i anorexi... Man blir ju alldeles matt!
Någonstans känns det ändå trösterikt att veta, att livet är större än döden och att det faktiskt fortsätter. Fast just inte HÄR och NU...
Att använda rätt ögonkräm underlättar. Enklast är att prata med någon utbildad på en salong. Ofta är man torr så man behöver fukt.
Men att få bort kråksparkarna helt så är det tyvärr botox eller restylane eller kniven....
Inget fel med det....
Men kniven känns drastiskt!
Pröva en bra ögonkräm och ge den minst en månad innan du ger dig. Det tar så lång tid att se resultat.
Sen om inte tycker att det hjälper så kan man även ta till IPL laser eller kemisk peeling. Det minskar kråksparkarna ;)
Hoppas det ger dig lite mer info ..
Kram
Skulle oxå föredra ögonkräm...
Ett säkert kort :)
Ja du vad säger man fick precis också reda på att en kompis tog självmotd i Lördags. Usch har så ont i hjärtat. Alla borde tänka till extra och inte behandla varann hur som helst man vet aldrig när det är försent. Så var rädda om varandra. Kraam Just d vet ej hur det blir ännu O ska ringa sina föräldrar idag.
Skicka en kommentar