Live-konsert!!!

Har en underbar vännina, som tyvärr bor i Australien sen några år. Innan de flyttade passade de på att gifta sig. Det skulle bli ett i svenska mått mätt stort bröllop, med 130 gäster.

R ringde mig en dag och skrek: -Jag är med i en radio-tävling! Man kan vinna Carola att sjunga på mitt bröllop!!!!!

Elak o negativ som få tänkte jag, det kommer hon aldrig att göra....... Men det gäller ju att hålla god min, när vännen är så entusiastisk.

-Om du inte vinner sjunger JAG, drog jag till med i bara farten!

-Kan du sjunga??? Hon skulle bara höra när jag är ensam i bilen... Då galer jag värre än en tupp utan halsmandlar.

-För din skull skulle jag i alla fall försöka, sa jag och kände att nu är jag ute på väldigt hal och TUNN is....

Veckorna gick..

Riiing! -Hej, det e R! Gissa vad!! Jag har gått till final i radio-tävlingen...

-Kul för dig, och tur för mig, sa och tänkte jag! Pust! Klarar mig nog....

Veckorna gick...

Riiing! -Hej, det e R! Gissa vad!! Jag förlorade....

JÄVLAR!!!!

-Sjunger du som du lovade?

-Eeeee, klart som korvspad! (FAAAN)

Kom överens att en granne till henne skulle kompa. Han var sååå duktig på piano.

Dagen D närmade sig, och jag åkte ner till Helsingborg dagen innan för att öva med pianisten.

Det var en bond-farbror (han hade knutit slipsen med en dubbel-knut, hahaha).

Nu visade det sig att han inte kunde frambringa ett enda rätt ackord på pianot. Kata-fucking-strof!!!

Enda alternativet var akapella....

Den kvällen övade jag och drack upp många cider för att döva min växande ångest!

För att göra en lååång historia kort.. Det gick jätte bra! Var så nervös att svetten rann längs benen o ryggen (kollade ner hela tiden för att se att det inte blev en pöl på golvet...).

Kommer aldrig att göra om det igen... Men vad gör man ej för sina vänner???

Lärdom: Tiga är GULD!!! Obs! Bilderna tog en fotograf-kompis för tre år sedan. Har mycket mer rynkor nu....